Varför detta lidande. Varför inte bara gräva ner stridsyxan och låta det gamla vara glömt. Allting skulle bli så mycket lättare. Jag orkar inte vara den som sitter mitt i mellan, inte längre. Jag klarar inte att att vara medlaren som ändå aldrig kommer någon vart. Jag tror ndå inte på att det bara är det här problemet, jag tror det ligger något ännu djupare. Fan ta skiten, jag orkar inte längre.
Just smile, forget all the feelings. Everything will be okey, just smile. Forget all problems. Everything feels so much better then. Just smile, it will hide the broken heart.
Min engelska suger jag vet, men skiitsamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar